POLISENS RADIOSYSTEM

Denna text är utarbetad av Rikspolisstyrelsens teknikcentrum.

Allmänt om polisens radiosystem:

Radiosystem S-70M är ett radiosystem avsett för polisen och samverkande organ. Tillsammans med radiosystem F-80 i Lapplands fjällvärld har polisen radiotäckning över hela landet. Radiosystem F-80 och S-70M verkar på 79 MHz-bandet. Mobila radiostationer har dessutom tillgång till 78 MHz-bandet.

Radiosystem F-80 byggdes enbart för Lappland fjällvärld. Radiosystemet verkar på 79 och 160 MHz-bandet. I systemet används 5-tons CCIR signalering men möjlighet att sända identitet m.m. saknas. Radiotrafiken mellan återutsändande och basstationer sker på 160 MHz-bandet.

I Stockholm, Göteborg och Malmö finns ett särskilt radiosystem
S-80. Radiosystem S-80 verkar på 380/420 MHz-bandet. S-80 använder fristående sändare och mottagare samt betjänas av en central dator. I radiosystemet finns bland annat funktioner som automatiskt kanalval samt möjlighet att skapa olika områden och insatsgrupper.

För särskild spaningsverksamhet finns ett digitalt totalförsvarskrypterat radiosystem E-80. Radiosystemet används av särskilda spaningsenheter, narkotikaenheter samt säkerhetspolisen. I systemet används endast handportabla radiostationer.

Allmän beskrivning av S-70M:

Radiosystem S-70M är avsett för polisen och samverkande organ. Tillsammans med radiosystem F-80 i fjällvärlden har polisen ett landstäckande radiosystem. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns dessutom ett särskilt radiosystem benämnt S-80.

I varje län finns ett antal basstationer. Dessa styrs via manöverapparater som finns i polisens kommunikationscentraler. I vissa fall är samtliga basstationer och manöverapparater i ett län anslutna till en eller flera radioväxlar. Denna lösning innebär ett länstäckande radionät med ökad trafikkapacitet och möjliggör samtidig radiotrafik över flera basstationer.

Radiosystem S-70M medger telefonsamtal till och från mobila enheter samt sändning av statusmeddelande från mobila enheter till polisens kommunikationscentraler.

Inom varje län finns dessutom ett antal relästationer som kan förmedla (återutsända) radiotrafik mellan mobila enheter eller som kan förmedla radiotrafik från en mobil enhet till närmaste basstation.

Radiosystem S-70M var från början avsett för radiotrafik med fordonsbundna radiostationer men har modifierats med ett stort antal mottagare i städer och större tätorter vilket medger en förbättrad radiotrafik med handburna radiostationer.

I radiosystem S-70M används olika typer av anrop som områdes-, kategori-, individ-, il-, status-, och larm-anrop.

De fasta och mobila radiostationerna tonpassar 7 st nationella kanaler inklusive samverkanskanal 02. Mobilstationerna är försedda med polisens och räddningstjänstens samtliga kanaler.

Radiosystem S-70M ger därför stora möjligheter till samverkan med SOS-alarm, ambulanssjukvården, räddningstjänsten, kustbevakningen och tullen. Dessutom är försvarsmaktens samtliga medeltunga och tunga helikoptrar försedda med polisradio C-602.

Tre versioner av mobila radiostationer finns i S-70M. Fordonsstation C-602 samt handstationerna P-402 och P-302. Radiostationerna har i stort sett samma möjligheter men fordonsstationen har en större uteffekt vilket ger en betydligt större räckvidd.

Allmän teknisk beskrivning av S-70M:

Inom varje polismyndighet finns en eller flera kommunikationscentraler eller kommunikationsundercentraler. Inom varje länsmyndighet finns en länskommunikationscentral. Den operativa polisverksamheten leds från kommunikationscentralen. Övergripande ledning av ett helt län kommer efter hand att kunna ske helt eller delvis från länskommunikationscentralen.

Radiosystem S-70M omfattar fasta basstationer, extra diversitetsmottagare samt relästationer. Dessutom finns enkla basstationer bestående av en mobil radiostation i fast montage. Radiosystemet manövreras via manöverapparater som är placerade i polisens kommunikationscentraler.

Basstationerna består av en passningsmottagare och en trafikmottagare (2 st AGA RU radiostationer). Basstationen tonscannar 7 st nationella kanaler (00, 02, 20, 56, 62, 70,72) samt upp till 3 st lokalkanaler. Basstationen kan samtidigt vara uppkopplad i öppen trafik på en av de nationella kanalerna. Basstationerna har en uteffekt på 20W.

Basstationen är ansluten med en 4-tråds förbindelse till ett linjekort eller en radioväxel som är placerade i ett polishus. Till ett linjekort kan vara anslutet en basstation och upp till tre manöverapparater. Denna lösning medger trafik på en kanal via en manöverapparat. Möjlighet till medhörning finns. Samtalet kan flyttas mellan de tre manöverapparaterna.

Till en radioväxel kan anslutas 15 basstationer och 31 manöverapparater. Denna lösning medger samtidig trafik på flera kanaler och basstationer via flera manöverapparater. Gränssättande är antal bemannade operatörsplatser, antal tillgängliga basstationer samt antal tillgängliga kanaler. Möjlighet till medhörning finns.

Samtal kan flyttas inom samma grupp av manöverapparater. En radioväxel kan vara ansluten med ett eller flera linjekort vilket medger telefonsamtal till och från mobila enheter samt telefonmanövrering av radioväxeln. Samverkande myndighet eller organ kan anslutas med ett begränsat tillträde till radioväxeln. Flera radioväxlar inom ett län kan kopplas ihop med en 2 Mb förbindelse. I förbindelsen åtgår det 1x64 kb för datasignalering och nx64 kb för varje (n) talkanal som krävs i förbindelsen.

Relästationerna består av två trafikmottagare (2 st AGA RU radiostationer). Relästationen tonscannar 2 st nationella kanaler (56/00 eller 72/20 samt i vissa fall 78/40 eller 64/14). Relästationerna arbetar i simplextrafik men är förberedda för duplextrafik. I ett utförande kan relästationen telefonanslutas. Relästationerna har en uteffekt om 20W (i vissa fall 10 W vid strömförsörjning med solceller).

Till en basstation eller relästation kan anslutas en eller flera extra mottagare i diversitet (Drx). I grundutförande är diversitetsmottagaren enkanalig (lokalkanal eller på relästation kanal 56 eller 72) och består av mottagare (1 st AGA RU radiostation). I ett vidareutvecklat utförande är diversitetmottagaren enkanalig med 4 st kanaler (2 st lokalkanaler eller 1 st lokalkanal och kanal 58/72 samt kanal 62 och 70) och består av fyra st mottagare (4 st C-602 radiostationer). I ett annat utförande kan mottagaren vara scannande på upp till 8 kanaler (1 st AGA RU radiostation med scannerkort).

En enkanalig Drx-mottagare kräver 2-trådsanslutning och en scannande Drx-mottagare kräver 4-trådsanslutning till basstationen. En enkanalig mottagare med flera kanaler kräver en 2-trådsanslutning för varje kanal den är bestyckad med.

Manöverapparaten har ett grundutförande som en systemtelefon typ 702. Manöverapparaten är försedd med en mindre display men är normalt alltid kompletterad med en särskild displayenhet. I displyenheten presenteras datum, tid, anropstyp och anropsnummer. I förekommande fall presenteras statuskod med statustext. På manöverapparaten finns tangenter för uppkoppling och nedkoppling samt direktvalstangenter för varje kanal och utsändning av vissa anropstyper. Dessutom finns ett antal direktvalstangenter för uppkoppling av olika relä- och basstationer.

Basstationer och relästationer är försedda med reservkraft i form av olika typer av 12 V laddningsaggregat med batterier. På motsvarande sätt är diversitetsmottagare och linjekort eller radioväxlar försedda med 12 V reservkraft.

För basstationerna används normalt enkel eller dubbelstackade dipolantenner i aluminium. Dessa är placerade på en höjd om ca 30 meter när egna fackverksmaster används. Vid hyrda inplaceringar kan höjden variera mellan 30 och 70 meter. Master på polishus är ofta rör- eller fackverksmaster om ca 6-15 meter. På mindre polisstationer används ofta en rundstrålande GP-antenn. Samtliga polishus med kommunikationscentraler är dessutom utrustade med disconeantenn och scanner för avlyssning av samverkanskanaler.

De mobila radiostationerna omfattar fordonsburna och handburna radiostationer av typ Ericsson C-602, P-402 och P-302. Radiostationerna är bestyckade med 100 kanaler (samtliga kanaler på 78 och 79 MHz-banden). Dessutom tonscannas 7 st. nationella kanaler (00, 02, 20, 56, 62, 70, 72). Dessutom kan lokalkanal och ytterligare 4 st kanaler tonscannas genom att använda direktvalsfunktioner.

I mobilt utförande tonpassar radiostationerna fyra st. tonmottagare med individanrop, kategorianrop, områdesanrop samt larm. Radiostationerna kan sända larm-anrop, il-anrop, status-anrop samt olika anropstyper från direktval eller fri nummerslagning. De fordonsburna radiostationerna har en uteffekt på 20 W samt de handburna en uteffekt på 2,5 W. Normaluteffekt från fordon är ca. 12-16 W.

I fast utförande tonpassar radiostation C-602 fem st tonmottagare där den femte tonmottagaren används för en särskild baskategori.

Polisens radiosystem S-70M tonsignalerar med 11-tons CCIR-signalering (modifierat Åkeri-C). 11-tons signalering innebär automatisk sändning av identitet i samband med anropet. På kanal 02, 62 och 70 accepteras anrop med 5-tons CCIR-signalering (Åkeri A). Trafik mellan basstationer och relästationer samt signalering på manövertråd mellan basstation och manöverapparat sker med FFSK-signalering.

1:a ton i ett 11-tonsanrop är 700 ms lång. Det fasta nätet godtar 1:a ton med en tonlängd av 700-900 ms. Övriga toner i anropet är vardera 100 ms långa. Mellan anrop och identitet sänds en T-, S-, eller D-ton om 100 ms. Före och efter tonerna sänds LF i 50 ms. Vid normal signalering används T-ton. Vid larm eller statussignalering används S-ton. Vid datasignalering (används ej för närvarande) används D-ton. I polisens grundversion (rev 4) kvitterar basstationen anrop med 1-ton, 1124 Hz i 1300 ms. Kvittering av anrop till bas innebär också nedkoppling av anropande mobilstation. Förbindelseprov kvitteras med T-ton. Mobilstation kvitterar anrop med T-ton i 500 ms eller med stackad T-ton (frånvaroindikering).

I polisens grundversion (rev 4) sker nedkoppling av samtal från basstation med 1-ton, 1124 Hz i 1300 ms. Även från mobilstation sker nedkoppling med 1-ton.

I polisens modifierade version (rev 7) kvitterar basstation anrop med 5-ton om vardera 100 ms. Kvittens sker med anropandes id. Vid kvitterat anrop kopplas den anropande mobilstationen ned och ger kvittenston i egen högtalare. När anropet besvaras återanropas mobilstationen och kopplas upp för samtal. Vid kvittens från mobilstationen med T-ton eller utebliven kvittens (gruppanrop) kopplas den anropande stationen upp för samtal direkt. Mobilstation som blir kvitterad av en basstation svarar automatiskt med egen status.

I polisens modifierade version (rev 7) sker nedkoppling från basstation med 5-ton som har sista ton förlängd till 400 ms. Nedkopplingstonerna är därför sammanlagt 800 ms. Samma nedkopplingstoner används vid nedkoppling från mobilstation. Nedkoppling sker med samma anropstyp som vid uppkoppling. Nedkoppling av ett individ-anrop kopplar bara ned den uppkopplade individen. Nedkoppling av ett grupp-anrop kopplar bara ned den uppkopplade gruppen.

Normalt passningsläge i polisens mobilstationer är tyst passning med stängd högtalare. Högtalaren kopplas upp för samtal vid sändning av eget anrop till annan mobil enhet eller vid mottagning av individ- eller grupp-anrop. Därefter sker muntligt anrop där alla inom gruppen hör anropet. Vid val av kanalerna 02, 62 och 70 väljs automatiskt öppen passning. Öppen passning kan väljas manuellt.

Anropstyperna från mobil enhet till annan mobil enhet är individ-anrop eller grupp-anrop. Ett grupp-anrop omfattar två anropstyper, kategori-anrop (7000k, 8000k) som vänder sig till en viss typ av kategori av individer och områdes-anrop (700bc), som vänder sig till en viss grupp av individer. Normalanropet är områdes-anrop vilket innebär att ett områdes-anrop sänds på lokal-kanal eller nationell kanal. Övriga enheter inom området/gruppen kopplas upp för samtal och har medhörning. Muntligt anrop sker sedan. Om samtalet inte är av allmän karaktär används individ-anrop (7cdef, 8cdef). Vid anrop av räddningsenhet skall individ-anrop och/eller muntligt anrop användas.

Anropstyperna från mobil enhet till basstation/kommunikationscentral är direkt-anrop (individ-anrop 110bc) och larm (90000). Dessutom finns förbindelseprov (100bc). Normalanropet är KC-anrop vilket innebär att ett kodomvandlat områdes-anrop sänds på lokal kanal eller nationell kanal. När anropet besvaras kopplas övriga enheter inom området/gruppen upp för samtal och har medhörning. Om samtalet inte är av allmän karaktär används direkt-anrop som motsvarar ett individ-anrop.

Vid anrop från räddningenhet måste direkt-anrop på kanal 02 användas. Ett nytt anrop 11100 införs på samverkanskanal 02. Anropet terminerar i närmaste större kommunikationscentral eller länskommunikationscentral. Anropet införs successivt parallellt med att SOS-alarm inför 11200 på sina basstationer.

Vid status-anrop (110bc med S-ton) kan 99 förutbestämda meddelanden överföras från mobil enhet till kommunikationscentral. Ett antal är av nationell karaktär och presenteras med text i manöverapparatens displayenhet. Kommunikationscentralen kan göra statusavfrågning till en mobil enhet. I S-70M går det inte att sända status från kommunikationscentral till mobil enhet. Detta går dock att göra i radiosystem S-80.

Il-anrop ger förtur före övrig radiotrafik. Ett il-anrop kopplar automatiskt upp manöverapparaterna i kommunikationscentralen för samtal och medhörning samtidigt som basstationen automatiskt sänder ut ett områdes-anrop och kopplar upp övriga enheter inom området/gruppen. Den anropande kan sedan tala direkt till operatören eller andra mobila enheter.

Ett larm-anrop fungerar på motsvarande sätt men i larmet finns en automatisk kvittens inbyggd. Vid larmsändning väntar mobilstationen på en automatisk kvittens från en basstation. En basstation som uppfattar ett larm kvitterar det automatiskt med att sända den larmandes id med 5-ton om vardera 100 ms. Vid kvitterat anrop ges kvittenston i mobilstationen så att den larmande vet att anropet kvitterats. När operatören besvarar larm-anropet sänds ett områdes-anrop ut och kopplar upp övriga enheter inom området.

Om larm-anropet inte kvitteras fortsätter mobilstationen att sända larm på alla nationella kanaler, först på lediga kanaler, sedan på upptagna kanaler. Om ett larm-anrop har sänts och blivit kvitterat men någon sändning inte skett från den larmande mobilstationen förnyas larmsändningen automatiskt för varje 5-minuters intervall. Egen sändning från den larmande mobilstationen bryter larmsekvensen.

Ett förbindelseprov ger en svarston från basstationen som sänder en T-ton.Mobilstationen ger kvittenston i egen högtalare och kopplar sedan upp stationen.

Då avståndet är stort mellan anropande enhet och basstation eller övriga mobila enheter används anrop via relästation. Via relä kan ett direkt-anrop göras till kommunikationscentralen. Dessutom kan övriga mobila enheter anropas med hjälp av kategori- eller områdes-anrop. Larm-anrop kan sändas över relä men däremot inte il- eller status-anrop. Från kommunikationscentral kan en relästation manövreras via FFSK-signalering. Alla anropstyper utom status-avfrågninng kan sändas från kommunikationscentral via relä.

Genom att polisens mobilstationer har tillgång till alla kanaler på 78- och 79 MHz-bandet inklusive SOS-Alarms duplexkanaler 88 t.o.m. 98 finns mycket goda möjligheter till samverkan. Polisen medger generellt ambulanssjukvården och räddningstjänsten att i egna mobilstationer ha tillgång till kanalerna 00, 62, 70 och 72.

Dessutom tillåts samverkande möjligheter och organ att använda programvaran för polisens revision 7. Sedan tidigare har Tullen och Kustbevakningen tillgång till polisens nationella kanaler.

I samband med olyckor och särskilda händelser kan polisinsatschefer och räddningsledare på ett effektivt sätt utnyttja tillgängliga kanaler på en skadeplats. Polisiära radiostationer kan dessutom utnyttjas för radiotrafik i räddningstjänstens radionät. Denna form av samverkan och samutnyttjande kräver dock att alla brukare av 78 och 79 MHz bandet följer en enhetlig nummerplan. Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket och SOS-Alarm svarar för att nummerplan upprättas samt tilldelas nya anropsnummer.

© Scanner.nu 2001
Eker Productions